Bruce.

Då var man av med oskulden då. Glad att den rök med min kusin Martin. Nu talar jag givetvis om att igår var första gången jag såg Bruce Springsteen live.
Med tanke på allt man hört och läst om hans konserter gick jag in med skyhöga förväntningar. Får lov att erkänna att första timmen var ganska dryg. Vi stod mitt i smeten och jag såg ingenting. Jaja, säger dom att han står på scen så gör han väl det, tänkte jag. Efter ett tag gjorde ölen i blåsan sig påmind och det var det dags för ett bajamaja besök, efter det hamnade vi längre bak där jag inte bara såg honom utan även ljudet var bättre. Det var ungefär då det verkligen började kännas att jag var på en Bruce konsert. Den något torra publiken började dansa och stämningen höjdes. Helt plötsligt glömde jag bort hur jävla mycket jag frös och brydde mig inte alls om den glipa som uppenbarade sig mellan tröja och jeans när mina armar försökte vidröra molnen. Martin är den största Springsteen fantast jag vet och hans glädje var påtaglig under hela konserten vilket blev en del av upplevelsen.
Jag kan sammanfatta det hela med att jag inte blev besviken. Kommer han nästa år ska jag absolut försöka få tag i biljetter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0