Peace maddafakka!

Okej min små kycklingar, detta inlägg kommer bli långt så om du inte sitter på samma entusiasm som mig angående Eurovision song contest bör ni sluta läsa nu.
Jag måste skriva av mig lite nu eftersom det var svårt att få ur något vettigt ur min halvsovande mor som jag delade upplevelsen med.
First things first:
Jag är så stolt. Jag är så glad. Jag är så lycklig.
Efter Malenas katastrofalt dåliga nummer trodde jag det var kört. De hade tonat ner numret, kören gick inte att jämnföra med det vi fick höra i globen. Hon lös inte lika mycket, jag tycker inte hon leverarade som vi är vana att se henne och hon försvann ibland, ordagrant mot den vita bakgrunden. Pinsamt. Men väldigt, väldigt kul att hon gick vidare.
Är även hemskt nöjd med de andra bidragen som gick vidare. Aldrig troode jag att så många av mina favoriter skulle ta sig till final.
Armenien. Inga & Anus eller vad de heter. Hade inte Anus ganska långt mellan ögonen?
Rumänien. Vill festa med baltiska tjejer framöver. De vet ju tydligen hur man gör.
Portugal. En outsider, blev kär i samtliga som stod på scen, detta var schlager.
Island. Vacker ballad.
Finland. Glad över att de tagit sig ur deras sunkiga rock.
Synd bara att Schweiz inte tog sig till final, gillade den trots att refrängen innehöll den mening jag avskyr mest i låtar: "Will you catch me if I fall?"
Satt med en massa tankar i negativ ton när det sändes bla om presentationen och programledarna men eftersom jag är så nöjd med utgången låter jag bli att ta upp dom (det sög).