Peace maddafakka!

Jönnet, jönnet, jönnet trollar alltid med mig när jag är på besök samtidigt som stan är så förutsägbar. Jönköping är som ett inslaget paket som man redan har tjuvkikat på innehållet i.
Det var knappt ett år sedan jag flyttade därifrån men när jag åker bussen genom stan känner jag knappt igen den. Centrum växer så det knakar och det känns inte längre som det är MIN stad. Det gör i och för sig ingenting, det är bara positivt men när jag går på Österängens gator kommer känslan åter, det ÄR min stad, hela min uppväxt vilar under mina fötter och här finns familj som jag skulle gå igenom eld för.
Hur som helst, Jönköping gör mig glad igen. Har haft en underbar helg, i dag var jag hos Martin och Sara och rev tapeter. Sen hamnade jag i stugan igen.
Jag satt med en öl i hamocken och lyssnade på Sommar i P1 och pillade bort nagellack med en penna. Pappa försökte få igång häcksaxen och morsan putsade fönster medans jag lyssnade på när Mats Sundin berättade om guldet i Turin och pillade på mitt nagelack. DET är ro mina vänner.
Igår såg jag en mås som hade en råtta i käften. Det var äckligt.