De e ba så som ja e

Bröstsmärtor, ångest, antiklimax, känner mig sviken. Allt som är tok i mitt liv, allt som är fel i hela världen spelas upp inför mina ögon. Jag saknar pappa, min hockeykompanjon, ingen förstår som han (även om både Robin och Alina för höra en hel del ramsor och som fungerar utmärkt som stand-in). Vill börja om från början. Dagens match skulle vi haft.
Gud så jag saknar min ipod nu, vill kunna sluta mig i min egen perfektion. Den är för alltid borta, som om jag misst en vän. Den var min mini-me.
Huvudvärken hälsar oinbjuden på.
Det känns tomt. Jag måste sluta ta det så personligt.
Vill bara sitta här, ute, i denna stol hela dagen medans alla tyckare, experter, Wikegård, Wennerholm, Nyström, Perlskog, Boork, Rönnqvist, medgångssupportrar, nötter och KUBEN kan gotta sig åt storhetsmaktens misär.
Jag ringde pappa, han sov men tog sig tid ändå. Han lyssnade som den bästa pappan han är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0