Peace maddafakka!

Hej då blogg. Efter 450 inlägg kastar jag in handduken och önskar dig all lycka i nästa liv.
Jag vill inte mer. Är det så att jag skaffat mig en liv? Hmm, kanske.
Tack för att ni läste.

Tack för en väldigt trevlig kväll. Det blev blött...

Jag har ju alltid (så länge jag själv stått för innehållet) fått skit för maten jag har med mig i mina stackars matlådor till jobbet. Mig gör det inget, tycker det är lika kul som de som blickar ned bland mina makaroner och korvar. Igår hade jag med mig fiskpinnar då någon ropar att jag har ju för fan inte ens barn att skylla på.
När jag kom hem tänkte jag slå till med chili con carne men kom inte på vad som skulle vara i mer än färs så det fick bli hamburgare istället (lite barnkalas över det med) och kommentaren över detta var att jag hade e-hec mat med mig. Får väl se om jag överlever (jag hoppas det för i helgen väntas festligheter).
I morgon vankas pasta blanco och köttfärsbiffar.

Det är ju inte så illa som jag fick det att låta i mitt förra inlägg. Jag gillar ju Sthlm och här kommer några anledningar till varför.

Ibland gör Sthlm mig lite deppig. Staden där karriär sätts främst, staden där man mår piss om man saknar pengar på banken, staden där allt kostar skjortan. Om du ska komma någonstans måste du jobba. Fy fan va jag hatar sånt snack. Jag skiter fullständigt i att göra karriär, att få någon tjusig titel och där jag jobbar ihjäl mig. Jag vill inte ta med mig jobbet hem, jag vill inte jobba över hela tiden, jag vill inte ha ångest. Jag ser ingen lycka i det. Allt jag vill ha är ett rikt socialt liv och en lön som täcker hyra, mat och bärs, ska det va så jävla svårt?
Nu blir det sista avsnittet av Världen undergång innan det är dags att sussa för att möta en ny arbetsvecka.

Laddad till max, en dagen före julafton känsla har infunnit sig. I morgon åker jag till hufvudstaden, solen har lovat att skina och Släm har öl på kylning.
Idag har jag ägnat 3 timmar åt att kolla på dokumentärer om andra världskriget på svtplay, ser fram emot att ha några roligare dagar. Ta emot mig Stockholmsvänner!

...det verkar ordna upp sig. Älskar dagar som denna. En tillsynes simpel ordinär onsdag blev ganska fin. Råkade bli medlem i Amnesty, träffade Lisa efter jobbet, fick pengar, tackar tackar. Hem och lämna vinflaskan jag fick av jobbet. Ner på stan igen, träffade Jonas, fikade med Robin till cafeet stängde.
Frälsningsarmén hade konsert vid kungsportsplatsen omringade av regnbågsflaggan med några alkisar som publik som lämnade/skrek önskemål. Dessväre verkade inte orkestern kunna "Leende guldbruna ögon", de brölande fick nöja sig med Pärleporten men verkade nöjda ändå...
Nu ska jag laga middag.

Haha nu är förberedelsena igång inför midsommar. I år blir det något annorlunda då vi (jag & Hans) bjöd in våra föräldrar. Kan bli hur bra eller hur tokigt som helst. Midsommar i Kaxholmen har ett rykte om sig att vara just lite...tokiga.
Hoppas våra föräldrar satt sig i en taxi innan det börjar se ut såhär.

Tre modiga själar som aldrig bangar midsommardoppet.

Blev en ganska bra lördag, världen gick inte under och jag fick besök av hela mina familj. Vi mötte upp några släktingar för att heja på Mikael som sprang varvet. Antiklimax, allt jag fick se av honom var hans ryggtavla och en uppsträckt arm sen såg jag inte honom mer. Kul..
Idag blir det examensarbete för hela slanten och nu vankas dagens första kopp kaffe, tror det kan bli många sådana idag.

Herrejävlar vilken rysare det blev igår. Tog tid för mig att somna efter sändningen, var så uppspelt.
Vem behöver knark då detta rus finns? Mina händer skakade, håret stod upp och jag både svettades och frös om vartannat.
Annars var semifinalen som den brukar. Bosnien gick vidare tillsammans med Slovenien, surprise, surprise.. Vissa låtar förstod man inte. Andra låtar trodde jag att jag fattade men det visade sig att jag inte alls gjorde det ändå. Pinsamma programledare och Cypern var dålig.

Lyssnar på Expolosions in the sky och tycker livet känns ganska mediokert. Jag vill göra något, vad som helst. Ska kanske åka till Finland och hälsa på Raffe. Plocka druvor Australien. Måla prickar på domino brickor på Jamaica.
Ska iaf snart upp till Stockholm och träffa vänner. Ska bli skönt, saknar dem. Borde ta med mig Släm under armen och dra ut i världen igen. Nej just de ja, jag har ju inga pengar.

Har haft en väldigt trevlig söndag tack vare kära Elin. Vi tog båten ut till Älfsborgs fästning där vi fikade och njöt av solen.
Har kommit fram till att det är väldigt lurigt att cykla i Göteborg. Inte nog med att jag cyklar fel hela tiden men jag fattar ingenting. Får jag åka här? Kan man svänga här? Är det cykelbana här?
Visst jag gillar silverblixten men fan så opålitlig hon är. Jag får ställa mig på bromsen om den skall funka så nedförsbackar är lite läskiga. Uppför likaså eftersom jag inte kan stå upp och trampa för hon skevar så.
Det brukar sluta med att jag mest leder min cykel genom Göteborgs gator men jag är glad att hon är här.

Som hemma men ändå inte.

Känns som julafton varje gång mina föräldrar kommer och hälsar på. Nu är även Silverblixten på plats (min cykel). Har haft en väldigt trevlig dag, solen har visat sig på sitt bästa humör och vi har knallat runt mest hela dagen. Letade efter lite kläder men tydligen går det inte se respektabel ut i detta land då butikerna enbart riktar sig till luder. Blir så sur, DET FINNS INGA KLÄDER! Lyckligtvis fann jag ett par byxor som min kära mor köpte till mig. Sen gick vi till saluhallen och köpte ett halvt kilo parmaskinka. De två bara ger och ger och ger. De är fan bäst. Strategiskt rätt av mig och min bror att inte skaffa några barn.

Idag fick jag se mitt livs första kroppkaka, som jag längtat. Jag var full av förundran och kunde inte slita blicken ifrån dem. Vilket konstverk. Nu måste jag skaffa mig en tyrolerhatt sen är detta året gjort.

Det är svårt att plugga när man har facebook öppet, när det samtidigt är valborg, blå himmel och Swedish house mafia dånar. Det är även svårt att plugga när man "egentligen" borde diska, duscha, städa och sortera bilder.
På tal om bilder, här delar jag gladeligen med mig av några utav de absolut bästa bilderna tagna på NZ.

Eller den här. Ida är på väg att göra Köttbullen, Elin är bara på väg, jag springer och Hans syns inte. Toppenbild.