Peace maddafakka!

Högskoleprovet:

Kan ha gått hur som helst. Har inte haft ork att kolla mitt resultat än. Kände mig ensam och utmobbad under gårdagen. På rasterna stod jag ensam på skolgården med min ryggsäck (önskar verkligen jag valt en annan väska) och åt banan.

Det värsta är att alla dessa tröga yngel säkert skrev bättre än mig. Småskitar som inte fattar att man ska skriva sitt namn under "Skriv ditt namn här". Småskitar som har med sig 5 pennor och 3 sudd, vad tror de ska hända liksom? Småskitar som klär sig likadant och pratar onödigt högt. Man ba, shit ba, hallå ba, ja ba liksom ba. Töntar.

HV:

Slutar aldrig att förvånas över detta lag. Igår spelade de stundtals fenomenal hockey. Satt med gåshud och njöt. Jag är så stolt.

Bob Dylan:

Visst är han tråkig men konserten var ändå över förväntan. Bäst var när han greppade tag i munspelet och en härlig våg la sig över publikhavet. Det vibrerade.

Är trött på att folk fortfarande inte lärt sig att man inte kan förvänta sig stordåd under en Dylan konsert. Alla klagar över hans sångröst (ni vet mycket väl hur den lät innan). Alla klagar över att han ändrar sina låtar när han kör dom live (vad är det för fel med det?). Alla klagar över att han helt skippar mellansnack (jag gick dit för att höra musik).

Om någon undrar säger vi här "Blåval på Island". Tom Elli även att det int ser ut så.  

Är det tennis eller?! Fan va gott. 1-6 i Hv´s favör. Underbart att se.
Jag, Andreas och Håkan har spenderat denna vecka med att försöka vinna platser i Falcon soffan. Efter diverse frågor var man tvungen att hitta på en hejaremsa som innehöll antingen "Klubban" eller "Soffan". I brist på fantasi blev våra bästa: Klubban, pucken, målet, Vouti Vouti Voutilaninen. Och: Ni i soffan är ni klara?! Jajamensan Falcon fattas bara!

Jättebra, verkligen.

Var nyss ute i stugan med min far. Området runt om liknar numer ett kalhygge, synd, det blir ganska mycket insyn. Påpekade detta för farsan men han sa att vi i alla fall har en gran. Jo tack..

Helgen har varit kanon. Igår fick vi bevittna hur en stor blå stridsvagn körde över en liten röd polo. Hv fullkomligt krossade Timrå och det med 7-0. Härlig seger, nu finns det inte ens chans i världen att Hv släpper detta. Sen blev vi fulla..

Efter en sushi lunch med Martin fick jag något hemskt bekräftat för mig. Mitt liv är skrämmande likt "Vänner". Eve-jävel påstod att jag är exakt likadan som Joey. Hon anser att jag är en player och att mina tankar ibland försvinner till mat när hon försöker berätta något. Och jag får väl erkänna att favoriträtten är mackor. Men jag är inte fullt lika blåst, vet du tex att "Gubbslem" är en encellig alg. Nä, trodde väl inte det heller.

Sen gick vi steget längre och lyssna på detta:

Jag umgås mycket sambo paret Sara (Monica) och Martin (Chandler). Sara är lite pedant och det skulle inte förvåna mig ett skit om hon går runt i barn tankar dessutom har hon vägt 120kg (det sista var inte sant, men det hade varit kul). Martin är han med skämten och har kostym på jobbet. De letar efter hus men enligt mig får de inte flytta längre bort än till ett ställe som går att nå med cykel. Och de måste ha ett rum till mig som jag kan åldras i.

Det andra paret jag umgås med är Camilla (Rachel) och Jon (Ross). Camilla jobbar med mode och vet hur man ska klä sig. Jon är lugn och intelligent och kan prata om saker ingen vet någonting om, dessutom är han lärare.

Sen har vi Emelie (Phoebe), hon är blond och uppfattas ofta som lite yr.

Har jag undermedvetet format detta själv? Jag har tittat på och älskat denna serie sedan den började sändas. Läääääskigt.

          

"Boysen"

Det är ju själv fan. När Hv spelar har de inte bara motståndarlaget mot sig, neeeeeej samtliga elitserie domare hatar dom. Alla älskar när Hv förlorar. När Davidsson gör mål låter det: "Oj, den gick visst in" När Timrå nätar: "Jaaaaa!! Vilket skott! Snyggaste målet jag någonsin sett!"

Förlusten i afton kom emot ett lag som hade 2 väldigt tveksamma mål. Första var klockren hög klubba. Alla såg utom Herr Persson. Andra målen kom till efter en solklar slashing på Björk vilket medförde att han inte kunde ta markering. Så jävla förbannad blir jag!!

Kan inte komma ifrån att det är ganska underhållande att titta på hockey med släkten. Det är ett jävla liv. Yvonne sitter inte på den bredaste kunskapen men skriker ändå. "Åh! Neej! Vad gör han! Men...där var ju ingen. Nu har de kastat in mynt på isen". Chrille tror att allt är kört innan nedsläpp och var ord som lämnar hans läppar bär en negativ ton. "DET ÄR JU INTE SANT!. VA INTE DET CROSSCHECKING ELLER! HAN ÄR JU PINSAM!". Martin håller inte igen han heller. "KÄRRING! RINGER HAN SIN MAMMA NU ELLER!? JÄVLA BABYFACE!". Jag upprepar allt 3 gånger. "KÖRKÖRKÖR! FÖRSTFÖRSTFÖRST! BYTBYTBYT! TRYCKTRYCKTRYCK!". Garys vanligaste är "LUGNA NER ER NU!". Mitt i detta kommer deras hund som är i storlek av en ko och vill ha uppmärksamhet. "GÅ OCH LÄGG DIG!". Är alltid helt färdig efter en match hos dom.

Varje år säger jag åt mig själv att inte ta det så allvarligt. Att inte lägga ner hela livet i slutspelet. Att det inte är hela världen om de förlorar.

Det går inge vidare...

Idag sorterade jag mina plattor. Få saker gör mig så glad och rofylld som att återfinna rätt fodral, märka upp dom, lägga på rätt plats och lyssna på "bortglömda" melodier.

Hela helgen har handlat om musik.

Melodifestivalen i lördags var ju utom all kritik visserligen men jag kan ju inte hjälpa att älska skiten. Sarah var magisk annars var jag föga besviken.

Efter en räkmacka och ett par folköl hos mor knallade jag mina 50m hem. Bestämd över vad jag ska göra: Lista över favorit schlager låtar.

Har dock valt att endast ha med låtar under min levnadstid och som jag i ärlighetens namn minns. Där har ni min förklaring till att ABBA exempelvis inte finns med. De är ju annars självskrivna. Vita vidder från -71 likaså. Och Sandra Kim -86. Tar heller inte med några svenska bidrag, blir för tråkigt och för lätt. Så, nu börjar vi. Nej, vänta, Lizette Pålsson -92. Så, NU börjar vi.

Tajci - Hajde da ludojemo. 1990. Jugoslavien.

Hon väckte mitt inre. Hon fick mig att se, att höra, att känna. Vilken kvinna. Kommer gräma mig i hela mitt liv att jag inte satte en 8a. Såg upp för mycket till min bror och satte därmed bara en 6a. Världens bästa tonartshöjning. Nåväl, hade kunnat skriva en hel uppsats om detta mästerverk, om hur man ser hennes nervositet vid första versen, hur hon liksom kommer på sig själv med dansstegen vid sista refrängen och om stönet när hon just sjungit färdigt. Herre. http://www.youtube.com/watch?v=e25_3FuQWHg

Riva - Rock me. 1989. Jugoslavien. Vad har hänt med detta land och dess låtskrivare. Nu för de endast fram skit till mikrofonen när de för 20 år sedan visade lite klass och kvalité. Vad hände? Det var detta år mitt schlager intresse startade på riktigt. http://www.youtube.com/watch?v=70sPPkdPyUk

 MeKaDo - Wir geben ne party. 1993. Min bisexuella ådra talade högt när dessa 3 sköna brudar äntrade scenen och rev av en riktig dänga. Jag blev kär igen. http://www.youtube.com/watch?v=9eqwN0x4sd8

Burak Aydos - Esmer yarim. 1994. Minns att både jag och min mor kärade ner oss i detta bidrag. Sköna turkar med solbrillor och ett härligt gung. http://www.youtube.com/watch?v=A9-LTqVABXo

Rebeke Dremelj - Vrag naj vzame. 2008. Vacker som en sommardag, blev återigen kär. Jag som alltid sagt att jag är död inombords, jag måste nog tänka om. Hon gjorde ett bra uppträdande, dessvärre var arrangemanget runt henne katastrofalt. Gillar ju dessutom när de får till ett bra bidrag på sitt hemspråk. Utslagen i semifinalen. http://www.youtube.com/watch?v=QHTBZz4NRZA

Amina - C'est Le Dernier Qui A Parlé Qui A Raison. 1991. Avskydde låten fullständigt men har lärt mig älska den på senare år. Anledningen till mitt hat var att hon var ett sånt hos mot Carola, båda slutade ju som bekant på 146 poäng. Carola fick segern pga fler 10or än denna otroligt vackra fransyska. http://www.youtube.com/watch?v=qM8S-1rB-XI

Kali - Monté La Riviè. 1992. Frankrike var inne i ett stim under tidiga 90-talet med ett antal härliga och lite udda sånger.

http://www.youtube.com/watch?v=T0SPsPcfH70

Jonatan Cerrada - A caque pas. 2004. Söt pojke, sött upplägg. Skön, skön, skön refräng. En låt som för de flesta gick obemärkt förbi. Arrangemanget får mig att tänk på mångfalden i detta land.  http://www.youtube.com/watch?v=p8AN1Z4PzBg

Les fatal picards -  L'amour à La Française. 2007. Så hände det, Frankrike tog sig i kragen och började leverera igen. 2 år senare skickade de ju Sebastien Tellier som också borde göra sig på denna lista. http://www.youtube.com/watch?v=P4VcSQE7DXg

Oj, blev mycket information i mitt första inlägg och jag är väl medveten om att innehållet inte intresserar så många. Hej Camilla.

Då var det officiellt. Jag har börjat blogga. Håll till godo.