Peace maddafakka!

Fan va skönt det är att inte jobba när det är vackert väder. Jag mår som en prinsessa. Gårdagen fyllde jag med långa promenader och avkopplande njutning i solen tillsammans med en korsords tidning. Kvällen spenderade jag på Annikas balkong där vi njöt av kvällsolen med en öl i näven. Sen drog jag dit Sandra och Cilla.
Idag cyklade jag ner till stan för att besöka Musikbörsen. Väl inne fylls jag av en känsla som undrar va fan jag gör där, känner mig lite vilsen och en känsla som viskar "Du är inne, du är inne, fan va coolt här är". Anledningen var att jag skulle inhandla en stämapparat eftersom jag höll på att kasta gitarrfanskapet åt helvete igår när jag insåg att jag inte kan stämma skiten. Fan va arg jag var, Var nära att slå den mot väggar, träd, ja allt som fanns nära. 
Nåväl, ringde in Släm till stan och vi tog en kaffe i solen på Waynes. Det kändes som gamla goda tider där vi satt och pratade mat, känslor och givetvis vår resa. Saknar henne hela tiden.  

Var ute igår med mina forna arbetskamrater. Vi repade oss ganska omgående efter den svidande förlusten som förövrigt var en av de mest underhållande matcher jag sett på länge. Vi hade skitkul och dansade bort hela natten.
Här ser ni hur vi hedrar Michael Jackosons minne genom att moonwalka in till stan.

Många står sig antagligen helt oförstående till detta klipp men kom igen, visst är det medryckande?

Måste skriva av mig lite om kapitlet som handlade om Pippi. Där vilade en viss tragik. Så valde jag att tolka det i alla fall. 
Men visst var det kul att läsa om hur de spelade in "Pippi på de sju haven" på Barbados och insåg först på plats att de saknar statister. Folk fanns det väl men invånarna på ön råkar ju vara mörka till hyn vilken inte passade deras manuskript. De fick ragga upp medpassagerare från SAS planet de anlänt med och hotellgäster. 80 pirater krävdes och stommen bestod av filmteamet, resten blev (efter viss övertalning) VIP-gubbar, bankirer, en norsk upptäcktsresare och miljonärer. Dessa sprang omkring beväpnade med kroksablar och musköter och jagade Pippi. 
Hur som helst. Det som slog mig var att kändisskapet dessa 3 ynglingar fick leva med slog hårdare än andra barnskådisar i Sverige. De verkade inte haft lika kul under inspelningen som exempelvis Saltkråkan gänget. 
Författarna till boken spårade alla medverkande för en liten pratstund och stycket om "Annika" var skrattretande på ett lite tragiskt vis:
"Maria gick på Calle Flygaren teaterskola, men insåg snart att hon var alltför förknippad med Annika. Hon utbildade sig till sjuksköterska, träffade en spanjor och följde med honom till Mallorca 1981. Och här slutade spåren. Tills frilanjournalisten Monica Antonsson letade upp henne vintern 1994 - i ganska slummiga kvarter i Palma:
- Maria jobbade bakom disken i en bar. Det var ett smutsigt och otäckt ställe. Klientelet var mest knarkare och manliga prostituerade. Vi var chockade att hitta henne i den miljön, hon var gravid också, men hon var stolt."
Hahahaha.



Röker dom på? Är det bara jag som inte har ett minne av denna bild från tv?
Var det här "Annikas" ingång till helvetet?
    

Jag är numer en viktig kugge i ett band för er som inte visste det. Vi heter Sex och är grymma som få. Tror och hoppas jag iaf, vi har inte riktigt börja repa än men vi är fulla av ideér. Jag satt uppe till halv 3 igår natt och lirade. Idag när mor och far var ute hos mig i stugan tänkte jag bjuda dom på några smakprov. Använde altanen som min scen, tog en öl och gick laddad som fan ut och satte mig med min trumma och min gitarr. Något försenad bara för att få upp stämningen och förväntningarna ytterligare.

Intresset kan vi väl kalla halvljummet..

Herregud vilken dag har haft. Hur ska jag kunna lämna detta ställe? Vaknade av att solen sken i mina ögon. Plockade en näve jordgubbar som fick förgylla min frukost som jag avnjöt i hammocken. Inledde morgonen med korsord men såg mig snabbt besegrad och gick över till en bok min mor sagt att jag borde läsa en längre tid nu. "Från snickerboa till villa villekulla" heter den och tar oss bakom kulliserna till inspelningarna av Astrid Lindgrens och Olle Hellboms tidlösa mästerverk. Jag började med en av mina favoriter, nämligen Vi på Saltkråkan. Innan jag visst ordet av det hade Eels skivan spelat sitt sista spår och jag blev återigen kaffesugen (morsan om du läser detta, vi behöver med kaffe) och berättelsen hade nått sitt slut.
Fick reda på saker som att Stina provspelade för Tjorven (som till en början var skriven för en kille), hon var inte rätt men filmteamet föll så pass att de skrev en roll till henne. Att Tjorven fick gå runt med torkad fisk i byxorna så Båtsman skulle följa efter henne. Att inspelningen fungerade som terapi för Hasse Alfredsson eftersom han förlorat sin son samma år. Fick läsa om hur kändisskapet påverkade deras liv. På Pelles dörr ringde småtjejer på titt och tätt och delade sin Igloo med honom. Att Pelle blivit erbjuden en roll i Hollywood varpå hans föräldrar svarat "Aldrig i helvete!"
Kritikerna risade i vanlig ordning allt som visar sig bli populär med orden: Orealistiska stereotypa idyll. Brist på ondska, ångest, våld, föräldrar som grälar och annat som tillhör livets realiteter.
Astrid försvarade Saltkråkan i hela sitt liv med att detta är barnens sommar, deras idyll. Sommaren är skapad blott för barnens bästa, som den tid när barnet fortfarande tilläts vara barn, som ett hemligt rum den vuxne inte längre riktigt äger nyckeln till.
Jävligt mysig läsning.
Nä, nu ska jag ut och sparka boll och palla äpplen.

Okej, dagen har varit kanon, Varit ute i stugan med mor och far, ölat och lapat sol. Bestämde mig för att stanna ensam här över natten. Tyckte det var en fenomenal idé att ha med mig gitarren, öl, dator och bra musik ut. Det var det ju också förvisso. Men nu sitter jag här, har spelat så jag fått ont i fingrarna, de orkar inte ta ett ackord till. Tvn erbjuder endast svt 1 och 2. Skivorna är plöjda och det börjar skymma. Va fan ska jag hitta på nu? Ensam ute i en stuga, önskar jag hade andra halvan utav bandet här, då hade jag säkerligen kunnat ignorera mina ömmande fingrar och vi hade rockat hela jävla natten. Nu ska jag väl sno in mig i en filt, inte för att jag fryser utan för att man gör så i stugor och kolla på antikrundan eller vad svt nu har att erbjuda denna onsdag kväll. Oh, Fan! Gött!! Spanien-USA! Kvällen räddad. Ska frossa i jordnötsringar som är efterlämnade från midsommar. Jag älskar detta.

Tack till er alla som bidrog till att årets midsommar firande blev så fantastiskt som det blev. Detta kommer jag leva på länge. Här följer ett urval av bilder från denna höjdpunkt. Allt ifrån hur vi pyntar stången till lekar till ännu mer lekar, till hur spriten påverkar oss, till hur vi visar att vi tycker om varnadra, till Linkans däck framför kaminen och till dagen efter och min snygga frisyr.

Kanal 6 har betett sig väldigt underligt denna afton. Jag har hela dagen sett fram emot att se Matrix som enligt tablån både på nätet och på min tv skulle börja kl21. Jag bunkrade upp med gamla ostbågar och te men istället för att mötas av en het Keanu Reeves som kan flyga och shit ser jag en lönnfet Sylvester Stallone som slår skiten ur betydligt mindre människor. Va faan! Kan man inte längre lita den annars så pålitliga tv-tablån?! Här sitter jag, arbetslös och sjuk och förväntar mig en actionfylld kväll med röda och blå piller, coola slagsmål och livsfarliga agenter. Men vad får jag?! Ingenting!
Som om det slutar här, neeej då. Efter filmen skulle de visa 2 ½ men, istället visas Scrubs (inget fel med det men man blir ju förvirrad). Efter 2½ men skulle Scrubs visas, då sänds istället Paradise Hotel på danska! Vart är världen på väg?!
Nu ska jag skriva en erotisk novell och sedan somna gott.

Jag kan knappt tro att det är sant. Jag har gått och blivit sjuk. I morse var jag nära döden, snoret rann, rummet snurrade, min kropp ömmade, jag svamlade, huvudet dunkade och jag hade bröstsmärtor som strålande ut i högerarmen.
Trots detta tog jag mig ut till stugan för några förberedelser inför fredagens stora baluns. Pappa klippte gräset, mamma krattade och gjorde rent markiserna. Mig hittade man sörplandes kaffe på altanen. Fatta hur jävla synd det är om mig!

Idag har jag sagt upp min lägenhet. Fick en härlig kick som sa mig att det verkligen händer. Jag ska byta stad. Jag ska börja plugga. Jag ska bo ett halvår på Nya Zeeland. Dessvärre hittade jag inte mitt hyreskontrakt, vände i stort sett upp och ner på min lägenhet innan jag konstaterade att någon snott det. Jävla svin.
I morse var jag på arbetsförmedlingen för gruppinfo. Värdelöst, killen som snackade la störst vikt på att höja deras rykte. Sen snackade han skit om media och Mona Sahlin. Jag tyckte inte han var så bra.
I morgon ska jag äta gulaschsoppa.

Igår kom jag hem efter en knapp vecka i huvudstaden. En jävligt bra visit var det. Träffade nästan alla jag hade planerat att umgås med. Fick se Kicki och Terezias nya äckligt snygga lägenhet, kollade på fotboll hos Hans, gick i skivbutiker med Martin, åt middag och krökade med Mia & Anna, kollade på Macken med Cissi, hängde med Elli och grattade Lisa till sin examen. Eftersom både jag och mina vänner är så sjukt snygga bifogar jag här några bilder ni kan njuta av denna gråa eftermiddag.



Martin försöker få upp Malins port med sitt SL-kort, det gick inge vidare.



Fick för mig att jag var Mary Poppins.



Mia visar hur man gör en armveck-fi**a.

Då var man av med oskulden då. Glad att den rök med min kusin Martin. Nu talar jag givetvis om att igår var första gången jag såg Bruce Springsteen live.
Med tanke på allt man hört och läst om hans konserter gick jag in med skyhöga förväntningar. Får lov att erkänna att första timmen var ganska dryg. Vi stod mitt i smeten och jag såg ingenting. Jaja, säger dom att han står på scen så gör han väl det, tänkte jag. Efter ett tag gjorde ölen i blåsan sig påmind och det var det dags för ett bajamaja besök, efter det hamnade vi längre bak där jag inte bara såg honom utan även ljudet var bättre. Det var ungefär då det verkligen började kännas att jag var på en Bruce konsert. Den något torra publiken började dansa och stämningen höjdes. Helt plötsligt glömde jag bort hur jävla mycket jag frös och brydde mig inte alls om den glipa som uppenbarade sig mellan tröja och jeans när mina armar försökte vidröra molnen. Martin är den största Springsteen fantast jag vet och hans glädje var påtaglig under hela konserten vilket blev en del av upplevelsen.
Jag kan sammanfatta det hela med att jag inte blev besviken. Kommer han nästa år ska jag absolut försöka få tag i biljetter.

Gårdagen var en utav de absolut bästa dagarna i hela mitt liv. När jag fick beskedet om skolan fick jag ett tjackryck som varade restan utav dagen och jag förvandlades till ett psyko. Hoppade, studsade, sprang runt i cirklar, skrek och skrattade om vartannat. Efter champagne med mor och far fick jag besök av Jönköpings snyggaste tjejer. Vi spelade UNO och drack öl. Jag måste vara en av världens bästa människor. Fattar ni det? Jag ska vara den bästa eleven som gått på den skolan. Jag ska vara så jävla toppen att alla börjar tvivla på sin sexualitet och vilja ha mig så jävla bra ska jag va. "Fan, jag är nog bi iaf, för den där Sofi är så jävla ball att jag bara måste ha henne", så ska folk tänka. Gamla som unga, killar som tjejer, katter som hundar.


Rockstjärnan Sandra var grym på guitar hero.....typ. Men det spelar ingen roll när man ser såhär ball ut när man spelar.

Jag måste ju vara en utav få som lyckas med konststycket att fastna med handen i ett brevinkast. Jag skulle bara kolla och mor och far fått sin post och orkade inte gå upp och hämta nyckeln. Efter ett par svettiga minuter lyckades jag krångla mig ur järngreppet. Nu bränner jag skivor och har ont i handen.