Typiskt

Hans frågade om jag ville se Jens Lekman i somras. "Nej, han är kass" fick han till svars. Konsertkvällen satt jag ensam i hans lya och vips, från ingenstans började jag älska Jens. Ironiskt, dumt, trångsynt. Jävla skit. I dagsläget är jag djupt förälskad i herr Lekman. Doublefrick!


Kommentarer
Postat av: emelie

waaaa jag älskar jens, v ilken röst. det gör ont i mig varje gång... :)

längtar efter dig!

2010-10-30 @ 10:33:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0