Jag är inte ensam.
"Dörren öppnades av en snubbe med en djupt irriterande uppsyn. Hans ögon var vidöppna. Han ansträndge sig verkligen för att hela tiden ha dem på vid gavel så att ingen nånsin skulle kunna misstänka att han var lat eller fördomsfull. Han var så mån om att se glad och rättrådig ut att han framstod som en komplett galning. Jag vet inte varför såna snubbar stör mig. De vill liksom visa hela världen att de är härliga. Vilket man väl kan ha viss förståelse för. Det är bara det att alla verkar tro dem. Hela världen går på bluffen, utom jag. Det är väl det som irriterar mig."
Blir alltid lika glad då jag möter folk som är som mig, även om det i detta fall var en fiktiv person. Skit samma.
Som brudar som så fort den går in en kille i rummet antingen förvandlar till blåsta amöbor eller skrattar åt allt som inte är roligt. Rösten blir en annan, ljusare och fnittrig och de pillar i sitt hår. De brunstiga herrarna "inser" hur "roliga" de är, slår sig för bröstet och maler på. Allergi!
Jag saknar mina syniska, smarta vänner, hade behövt en av dem nu.
Blir alltid lika glad då jag möter folk som är som mig, även om det i detta fall var en fiktiv person. Skit samma.
Som brudar som så fort den går in en kille i rummet antingen förvandlar till blåsta amöbor eller skrattar åt allt som inte är roligt. Rösten blir en annan, ljusare och fnittrig och de pillar i sitt hår. De brunstiga herrarna "inser" hur "roliga" de är, slår sig för bröstet och maler på. Allergi!
Jag saknar mina syniska, smarta vänner, hade behövt en av dem nu.
Kommentarer
Trackback
